Genom många olika typer av romerska importvaror vet vi att Skandinaverna hade kontaktvägar med Romarriket. Inte minst under den period i Sveriges förhistoria som kallas just romersk järnålder. Periodens namn avspeglar den betydelse som romarna haft på stora delar av den Skandinaviska halvön. Inte genom personlig närvaro men genom alla de skilda varor som letat sig hit.

Många arkeologer under 1900-talet har tagit sig an forskningsuppgiften att närmare utreda olika romerska importvaror funna i Skandinavien och försöka besvara frågor som varifrån dessa varor ursprungligen kommer, på vilka vägar de letat sig norrut och vad de representerar? En av dessa forskare är Kent Andersson, fil dr i arkeologi. Hans avhandling behandlar en speciell typ av föremål, nämligen fingerringar av guld från romersk järnålder. Det totala antalet fingerringar av guld från romersk järnålder funna i Skandinavien är 585. Endast ett fåtal av dessa har infattade stenar eller stenimitationer av glas. Flera av ringarna har hittats i gravar tillsammans med andra guldfingerringar och romerska varor av silver, brons och glas.

Romarriket var en stormakt. Stora delar av Europa, liksom mindre Asien och delar av norra Afrika tillhörde Romarriket. Under Hadrianus tid som romersk kejsare, åren 117 – 138, var riket som störst. Hadrianus lät bygga Hadrianus vall, även kallad limes Britannicus, på gränsen mellan nuvarande Carlisle och Newcastle i England. Vallen följde det romerska Britanniens nordgräns. Romarrikets nord-gräns mot Germanien bekräftades av Limes (limes Germanicus), en 150 mil lång gränslinje som följde floderna Rhen och Donau. Limes fungerade både som skiljelinje och mötesplats mellan romare och germaner. Flera handelsvägar ledde mellan Romarriket och Skandinavien.

Omkring år 100 e. Kr hade Romarriket sin största utbredning. Riket var indelat i många mindre provinser. Bland germanerna i norr fanns många olika folkslag. Langobarder, markomanner, franker, angler och Suioner är några av dessa.

En av de vackraste guldfingerringarna från romersk järnålder är upphittad vid Fullerö, Gamla Uppsala socken i Uppland. En spetsoval karneol omges av pärlad guldtråd. Ringen väger 61 gram och hittades tillsammans med två enklare guldfingerringar, ett romerskt guldmynt med ögla buret i en snodd runt halsen, ett guldhänge, vapen och ett silverklätt bälte samt sporrar. Den gravlagde var en krigare i hög militär ställning med vida kontakter långt bortom Uppland. Ringen är tillverkad i provinsromerskt område.

Romare på den ena och germaner på den andra sidan om ett vattendrag möts för att byta varor. Längs hela den långa gränsen Limes fanns kontakter mellan dessa folk. Romerska varor i guld, glas och brons byttes mot järn, päls och läder. Kanske var Kråknäsjärnet också på väg till en mötesplats vid Limes?

Under yngre romersk järnålder var Romarriket delat i Väst- och Östrom. Detta var början till slutet för stormakten. De germanska folkstammarna trycker på norrifrån in mot det forna Romarriket. Langobarderna kommer senare att under 200 år besitta stora delar av Iberiska halvön och där bilda trakten Lombardiet.

Istället för att importera färdiga smycken hade lokala verkstäder uppkommit under yngre romersk järnålder. Man hämtade stildrag inte bara från Romarriket utan även från öst. De tre guldpärlorna och armringen hittades redan under 1700-talet i Möklinta i Västmanland, men smyckena har tillverkats på Gotland. Kanske guldet var en gåva för att upprätthålla en god relation, ett slags "köpekontrakt"? Järn från Västmanland byttes mot guldsmycken från Gotland.
Bild

Ett av Sveriges största samlade fynd av smyckeguld väger tillsammans 1,3 kg. Sju armringar och två fingerringar offrades i den dåtida sjön Skedemosse på Öland. Armringarna är s k ormhuvudringar vilka gjorts obrukbara genom att de rullats ihop. I sjön har också järnspjut och svärd, silverbleck och romerska denarer (mynt) samt ben hittats. Fynden kan dateras till yngre romersk järnålder (200-450 e Kr). Föremålen kan ha offrats i sjön till gudarna som tack för en lyckad strid. Fynden vittnar om kontakter med det romerska riket.

Päronformad guldberlock från Lerkaka, Runsten socken på Öland. Guldberlocker förekom över stora delar av Europa under romersk järnålder. Formen är ett lån från senhellenistisk smyckekonst i Svartahavsområdet. Berlocken, som väger 25 g, kan vara gjord på Öland. Endast de vuxna kvinnorna i ledande familjer har haft denna typ av smycken.

Länk till Historiska Museet    Skedemossefyndet & Berlocken från Lerkaka

Föreläsningar        Första sidan