Människorna bakom järnet
Vid den tiden, när kejsar Augustus lät sända ut sitt påbud att hela världen skulle skattskrivas och Josef vandrade med Maria från Nasaret till Betlehem, då gjorde man järn i Gästrikland. Naturligtvis var det ingen som visste att området där man byggde sina stora blästugnar en dag skulle kallas Gästrikland men järn gjorde man. Att de smidde järnet till spadformiga ämnesjärn kan betyda att de handlade med järnet över ett större område där köparen behövde kunna bedöma järnets kvalitet. Kanske letade sig järnet från Gästrikland ända ner till Romarriket eller var det germanstammarna som krigade med romarna som behövde järn i stora mängder. Vi vet inte, men någonstans måste det funnits ett behov av järn från våra trakter.

Utmaningen
Den stora utmaningen, som vi har antagit, är att försöka bli lika skickliga på att göra järn som våra förfäder var. Det kommer inte att bli lätt. Fyndet av smältorna har ändå hjälpt oss en bit på väg, vi har fått ett facit att jobba mot. Nu vet vi vilken sorts järn de tillverkade men fortfarande inte hur de gjorde eller hur hela ugnen såg ut. Vi hoppas få svar på mycket genom en utgrävning av en järnframställningsplats men det kommer att finnas plats för många misstag innan vi står där med ett spadformigt ämnesjärn smitt av järn tillverkat i vår egen blästugn.

Projektbeskrivning
Projektet leds vetenskapligt och ekonomiskt av Riksantikvarieämbetet, Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL), Uppsala. Verksamhetsansvarig för GAL är Eva Hjärtner-Holdar. Projektansvarig för Kråknäsjärnet blir Lars-Erik Englund från GAL. Även arkeolog Elise Hovanta, Stigfinnaren Arkeologi i Hedesunda medverkar i projektet. En kommitté av internationella experter inom arkeologi och arkeometallurgi kommer att stärka den vetenskapliga kompetensen ytterligare.

• Utbildning
  Under januari 2002 börjar en kurs, där vi kommer att få lära oss mera om den tid då Kråknäsjärnet tillverkades, det vill säga från år 0 till c:a 550 e.Kr. Genom föreläsningar kommer vi att få veta mer om "Den äldsta järnhanteringen" och "Järnframställning i Gästrikland". Det vi lär oss på kursen hoppas vi kunna sprida till andra än kursdeltagarna bland annat i form av en utställning. Vi kommer också att få undervisning i arkeologiskt fältarbete innan utgrävningarna startar.
   

• Arkeologisk undersökning
  I projektet kommer det att ingå en utgrävning av en järnframställningsplats från romerskjärnålder (0-400 e.Kr.). En möjlighet är utgrävning av järnframställningsplatsen på Dansarberget i Gammelstilla, Torsåker, Gästrikland. Utgrävningen planeras ske så snart finansiering och vederbörliga tillstånd är ordnade. Vi hoppas att utgrävningen ska ge svar på många frågor, bland annat hur ugnen var konstruerad, hur den fungerade och hur hela järnframställningsplatsen var organiserad.

• Försök att göra järn
  Först ska vi bygga en ugn. Idag vet vi alltså inte hur den ska se ut. Vi hoppas att vi vet mer efter utgrävningarna när det är tänkt att vi ska börja bygga ugnen. En sak vet vi redan, det kommer att bli mycket och tungt arbete med sten, lera och sand. När ugnen är klar, malmen rostad och veden kolad är det dags för den allra första järnblåsningen, vi har inga förhoppningar om att vi ska lyckas första gången. Vi planerar att hålla på i tio år och göra försök två gånger om året. Göra misstag och lära oss av dem. Om vi lyckas att få fram järn av samma kvalitet som Kråknäsfyndet återstår ännu en prövning - av järnet skall det smidas spadformiga ämnesjärn!

Ni som följt projektet ser att det blivit små förändringar och det kan nog ske förändringar i framtiden också, men det finns tre punkter som vi håller fast vid.

• Vi ska lära oss så mycket som möjligt om tiden när Kråknäsjärnet tillverkades och hur man gjorde järn då.

• Vi ska göra en arkeologisk utgrävning av en järnframställningsplats från samma tid.

• Vi ska bygga en ugn och göra järn på samma sätt som man gjorde Kråknäsjärnet.

Spadformiga ämnesjärn är ett halvfabrikat avsett för handel. Formen tror man kom till för att ge köparen möjlighet att bedöma järnets kvalitet. Man har hittat spadformiga ämnesjärn på flera ställen i landet, främst i Jämtland, Medelpad, Hälsingland och Gästrikland. Alla har liknande form men varierar i storlek. De man hittat tidigare i Gästrikland hör till de större men är inte så stora som Kråknäsjärnen. Bara i båtgravarna i Valsgärde, Uppsala har man hittat ämnesjärn av liknande storlek. Järnen från Kråknäset är c:a 55 cm långa och väger c:a 1 kg var. Av alla spadformiga ämnesjärn man hittat är bara några få ¹⁴C-daterade men man anser att de flesta är gjorda under yngre järnålder (500-1000 e Kr). Ett av Kråknäsjärnen har ¹⁴C-daterats. Det tillverkades kring Kristi födelse, vilket gör det till det äldsta, nu kända, spadformiga ämnesjärnet.

De två smältorna (lupparna) är, vad vi förstått, ett helt unikt fynd. Ingen annanstans har man hittat så gamla obearbetade järnsmältor. Den ena smältan väger c:a 25 kg den andra c:a 33 kg. Järnet är av mycket god kvalitet. Forskarna förvånas över hur lite slagg smältorna innehåller trots att de inte är bearbetade utan tagna direkt ur en blästugn för länge sedan. En kolbit från en av smältorna har ¹⁴C-daterats till c:a 500-600 e Kr. Eventuellt kommer en ny datering av själva smältan att göras.

Under oktober 2001 presenterades Kråknäsfyndet för forskare från sexton länder vid en internationell konferens "The Introduction of Iron in Eurasia" i Uppsala. Där väckte fyndet ett mycket stort intresse bland världens främsta forskare inom området och föreningen knöt många värdefulla kontakter.

Bilder på de tolv spadformiga ämnesjärnen och en smälta tagna av Rickard Nilsson, Torsåker innan järnen blev konserverade.
(Klicka på bilderna för att se dem i större skala)

 

 

I Historiska museets katalog "fornbild" finns bilder på järnsmältorna (lupparna) från Kråknäset.

Länk till:     Hel lupp          Delad lupp

          I fornbild finns också bilder på ämnesjärnen efter konservering

        Länk till:     tio ämnesjärn