Ruvar

Kråknäset

på fler hemligheter ?

Första vecken i november 2001 gjordes en efterundersökning av fyndplatsen på Kråknäset. Där Jonny Skogsberg 1993 fann tolv spadformiga ämnesjärn och två luppar. Underökningen gjordes av Lars-Erik Englund från GeoArkeologiskt Laboratorium i Uppsala och Bo Ulfhielm från Länsmuseet Gävleborg assisterade av Jonny Skogsberg. Vi har bett Bo Ulfhielm att berätta om undersökningen.

Syftet med undersökningen var dels att dokumentera de platser där fynden gjorts, dels att undersöka om fler, liknande fynd, kunde finnas i närheten. Ett annat syfte var att försöka svara på om det funnits någon förhistorisk bosättning i på kullen. Läget förefaller ju vara lämpligt att bo på - en hög kulle omgiven av bördig mark, med Hoån och Getån som möts nedanför.Vad gäller fyndplatserna kunde dessa snabbt lokaliseras. Det rådde inget tvivel om de platser som pekats ut var de rätta. Där ämnesjärnen hade legat var marken rostfärgad och en hel del järnflagor låg kvar. Där lupparna legat syntes en tydlig försänkning i marken. Fyndplatserna låg vid varsitt större stenblock, säkert för att de skulle vara lätta att hitta igen. I båda fallen hade man grävt ned föremålen ca 30 centimeter, så att de låg på ett lerlager under moränen. Inga spår av några förvaringsutrymmen kunde iakttas. Den arkeologiska undersökningen gav inte heller några nya spektakulära fynd. Där ämnesjärnen grävts ned hittades en böjd järntråd, i formen liknande ett modernt hårspänne. Vid lupparna påträffades en ryggkota från en fisk. De här fynden har dock troligen ingenting med järnåldern att göra.

För att hitta spår av en eventuell bosättning togs traktorgrävare till hjälp. Om man bott på kullen under förhistorisk tid skulle man se spår under jordlagret. Till exempel brukar stolphål och härdar synas tydligt. Vid undersökningen avbanades långa sökschakt i de lägen som ansågs bäst lämpade att bo på och där avsökning med metalldetektor gett indikationer. I det här fallet kunde dock ingen bosättning beläggas, trots att ganska stora ytor avbanades. Det är nog helt enkelt så att man inte har bott på den här platsen, utan förklaringen till Kråknäsfynden får sökas på annat håll. Är det ett offer till gudarna? En tjuvgömma? En tillfällig förvaringsplats som glömts bort? Vi får nog aldrig de svaren - men järnframställningens teknik, och traktens bebyggelse och samhälle under den här perioden kan vi lära oss mycket om.
 

Bo Ulfhielm
Antikvarie/arkeolog
Länsmuseet Gävleborg


Vad tror du om Kråknäset?

Är det en offerplats, en tjuvgömma, en förvaringsplats eller …?

När det gäller vilken tolkning som är mest sannolik har jag ingen favorit. Alla tre är möjliga i nuläget. Offerplatshypotesen kanske ändå är den minst troliga av det enkla skälet att offer i första hand nedlades i myrar och sjöar. Fyndplatserna för de övriga ämnesjärnen i Gästrikland ger heller inget stöd för offerhypotesen. Hur samtliga i Sverige kända fyndplatser för ämnesjärn ligger har jag inte studerat, kanske vore det en framkomlig väg för att se hur trolig offerhypotesen är.
Om det är en förvaringsplats tror jag inte att den "glömdes bort". Antar snarare att ägaren gömde sitt stöldbegärliga gods men att något hände (dödsfall, resa utan återvändo?). Ägaren återvände i alla fall inte – om nu "förvaringsplats" är den rätta tolkningen.

Lars-Erik Englund
Riksantikvarieämbetet
Geoarkeologiskt Laboratorium

 

Jag vet faktiskt inte vad jag tror om Kråknäsfyndet. Men det måste nästan ha varit någonting särskilt med kullen eftersom man vid två olika tillfällen grävt ner järn så nära varandra, så någon form av rituell nedläggning ligger nära till hands.

Bo Ulfhielm
Antikvarie/arkeolog
Länsmuseet Gävleborg
 

Jag tror på Kråknäset som förvaringsplats. Det mest sannolika är att ämnesjärnen och smältorna gömts undan invid stora stenblock, i avsikt att järnkapitalet senare skulle hämtas. Men något hände som gjorde att ägaren inte kunde gräva upp fynden igen, därför blev de kvar i marken. De är tillräckligt djupt nedgrävda för att man med viss svårighet kan gräva upp dem igen. Möjligheten finns att järnen och smältorna var stöldgods som snabbt skulle gömmas undan, men på en plats dit man lätt kunde hitta tillbaka.

Elise Hovanta
Arkeolog
Stigfinnaren arkeologi, Hedesunda


Jag kan tänka mig kullen vid Kråknäset som en offerplats där man offrade till fruktbarhetsgudar. Jag tror inte att det är en slump att man grävt ner två så värdefulla järnsamlingar med 500 års mellanrum här uppe på kullen. Egentligen är det ganska spännande att vi hittade så ovanligt få spår av mänsklig aktivitet. Platsen borde vara ypperlig som boplats så centralt som den ligger i Torsåker ändå tycks ingen genom historien bott på kullen. Vi kommer väl aldrig att få veta varför man inte utnyttjat kullen till boplats men jag tror att det kan betyda något. Kanske att kullen var en helig plats som man undvek att komma alltför nära. Vem vill bo på en offerplats?

Jonny Skogsberg
Upphittare av Kråknäsjärnen
Blästerjärnssmed mm

Om Kråknäset ruvar på fler hemligheter fortsätter det att ruva. Vi fick inte många ledtrådar den här gången. Å andra sidan låter det ju var och en fortsätta att ha sina egna tankar kring Kråknäsfyndet.


 

Arkivlista           Första sidan