Sammanfattning av Kent Anderssons artikel
"Intellektuell import eller romersk dona?"
TOR XX, 1985.
Bland Skandinaviens guldfynd från sen romersk järnålder finns en grupp fingerringar som beträffande ornament och utformning skiljer sig från inhemskt arbete. Typen karaktäriseras av infattade halvädelstenar eller glas som skall likna ädelsten.
Tidigare har dessa ringar behandlats som en enda grupp. Kent Andersson föreslår en gruppindel-ning relaterat till antalet infattade stenar. Dessa är de skilda typerna: I med en liten infattning, II med två små infattningar, III med tre små infattningar och IV med en stor infattad sten.
Det knapphändiga materialet från undersökta gravar medger inte någon exakt datering av ringarna. Det finns dock indikationer på att det finns skillnader i tiden mellan de olika typerna. Typ III förefaller vara mest långlivade med fynd från både 2- och 300-talet. Typ I tillhör år-tiondena runt år 300, medan typ IV tillhör slutet av 300-talet.
I diskussioner beträffande ringarnas proviniens har tre olika teorier framförts. En del forskare hävdar att ringarna är en manifestation av gotiska kulturinfluenser från Svartahavsområdet. Andra anser att de är gjorda i Skandinavien och slutligen finns forskare som anser dessa vara provinsromerska arbeten.
Analys av ornering, (filigran, granulering och stämpelornamentik) stenslipningen, stentypen och tekniken hur man fäst plattan vid ringen avslöjar att ringarna har lite gemensamt med Nordiska eller gotiska arbeten, medan de visar uppenbara likheter med provinsialromerska sådana.
Enstaka ringar faller utanför mönstret, där paralleller kan sökas i germanskt guldsmide, t ex ifrån Ungern. Andersson föreslår att dessa ringar förvärvats från germanskt område vid gränsen till Romarriket.
Kent Andersson påpekar att flera faktorer kan framföras som bevis för att ringarna inte impor-terats till Skandinavien och således inte är ett resultat av vanlig handel. De kan däremot repre-sentera en slags gåva (dona) från romarna till de germanska folken. Vid flera olika tillfällen kan gåvor byta hand, t ex gåvor till legotrupper i samband med att en ny kejsare utropas. Ringarna kan också ha varit en form av militär utmärkelsemedalj - en belöning - till soldater för mod i strid. Även i det civila kan ringarna ha fungerat som prestigegåva, i syfte att neutralisera german-stammar kan gåvor av denna typ ha sänts till germanhövdingar som härskade utanför Limes. Senare källor gör gällande att Constantin den Store uppmuntrade lojala germanstammar med fingerringar av guld.
Ringarna ger en intressant bakgrund till kontakterna som vi vet existerade mellan Skandinavien och Romarriket även under den följande perioden; folkvandringstiden. Då påverkades de germaner som bodde i norr av romarna, en situation som avspeglas i bl a användandet av sen-romerska hjälmtyper.
Sammanfattat av
Arkeolog Elise Hovanta
Stigfinnaren arkeologi, Hedesunda