Det finns få fynd av dräkter från förhistorisk tid. Textilier bryts ner snabbt, men några fynd från Hälsingland ur en hövdings grav från slutet av 400-talet pekar på den hantverksskicklighet som fanns. Det berättade Margareta Nockert, Nordens första professor i textil och dräkt historia i den föreläsningsserie som föreningen Kråknäsjärnet arrangerar och nära ett 70-tal personer kom för att lyssna till den spännande föreläsningen.

- I Egyptens torra öknar eller djupfrysta på Asiens tundra har kläderna däremot bevarats bra i    tusentals år och även färgerna kan finnas kvar, betonade hon.

De äldsta dräkterna från Norden som finns bevarade kommer från Danmark och är från bronsåldern, perioden 500 - 1800 år f Kr. Dräkterna kommer från gravar där kropparna begravts i urholkade trästammar. Kvinnodräkterna bestod av en lång kjol och ett kort livplagg, men även korta dräkter förekom. Männens dräkt bestod av ett ländkläde och en mantel, ofta oval eller bönformad, alternativt ett större tygstycke som täckte hela bålen.

- Byxor däremot började förekomma först vid tiden för Kristi födelse, framhöll Margareta Nockert.

De första byxorna var raka och med en fot sydd till byxan. Byxor helt gjorda för att gå in. På benen fanns knäppen. Byxor tror man är en företeelse som kommer från öster med hästen där ryttaren bar byxor. Även om det finns få gamla textilfynd från Sverige och de är dåligt bevarade finns ett lysande undantag. I samband med utgrävning av en stor gravhög just norr om Sundsvall, i Högom, påträffades ett omfattande textilfynd från en hövdings grav. Det mesta av Margareta Nockerts föredrag kom också att handla om Högomhövdingen som hon själv studerat ingående.

Hövdingen låg begrav med sin mantel, tunika och byxor och hade full vapenutrustning. I graven påträffades också hår efter en rad pälsvilt som sobel, iller, mård och säl och han låg på ett björnskinn. Kring kroppen hade han ett läderbälte med bronsbeslag. Vid byxornas nederkant, i ärmlinningarna och i tunikans sidor fanns häktesspännen, hyska och hake. Margareta Nockert framhöll att fyndet visar en välskuren och välsydd dräkt av yppersta kvalité. Ett ylletyg som ursprungligen var rött, färgat med rött från koschenill, en sköldlus, och gult från färgreseda.

- Det här visar att man redan för över 1.500 år sedan hade en väl utvecklad färgkonst och blandade färger, påpekade Margareta Nockert.

I tunikans nederkant och ärmlinningar fanns brickvävda band fastsydda med en rad olika stygntyper i olika färger. I banden fanns även mönsterpartier med inslag av tagel i olika färger. Ett oerhört tidsödande jobb och Margareta Nockert menade att hantverkaren klarade runt en halv millimeter i timmen.

- Ett band tog alltså runt ett år att tillverka och gjordes förmodligen av specialhantverkare som säkert reste runt och arbetade, framhöll hon.

Byxorna var vida upptill och med vidd i benen för att passa för ridning. Manteln var rektangulär också den kantad med mönstrade band. I Skandinavien finns ett flertal liknande fynd som Högomhövdingens dräkt från södra Norrland och upp in i Norge. Dräkter som pekar på att det var lokala hövdingar som hade de mycket fina kläderna och att de också var tillverkade i Skandinavien.

- Det kan man se på mönstret med djurornamentik, mönster som bara påträffats här, betonade hon.

ULF GRANSTRÖM

Foto: ULF GRANSTRÖM
Dräkter för högtid. Margareta Nockert professor i textil
historia diskuterar kläddetaljer med arkeolog Elise
Hovanta i deras kopior av Högomhövdingens dräkt.